Jag har två katter, eller ja, mina föräldrar har två katter (även om den ena är min). Pyret och Elvis, de är så fina. De förgyller ens vardag. Även om det är grått och mulet så kommer de som två små solar och lyser upp.
Häromdagen dagen när mamma och jag bakade julgodis såg vi knappt Pyret på hela dagen. När jag är hemma sätter jag nämligen på elementet i mitt rum på ganska hög värme (eftersom att det enligt min åsikt är kallt överallt i huset), och det tycker Pyret är en riktig lyx! Så nästan hela dagen låg hon på min säng tätt intill elementet och sov. Varje gång jag stack in huvudet i rummet tittade hon upp på mig helt nyvaken och gav mig en sådan där blick som sa "Matte kom och mys med mig".
Den andre, Elvis, är av den lite mer vilda sorten. Han springer omkring med disktrasor i munnen, sitter fint för att få godis (precis som en hund) och följer efter en vart man än går.
Kan man motstå sådana söta individer?

I Sverige lever massor av katter själva och övergivna på gatorna utan någon som ger dem den kärlek de förtjänar. En del säger att katter är elaka men jag tror att det är människorna i katternas närhet som har fostrat dem så.
Jag tycker att katter är underbara små djur som förtjänar mer än att bli lämnade på gatan för att man tröttnat på dem. De borde till och med få en egen dag i almanackan! Kattens dag.