Grisen. En av de djuren som många tycker om att ha på mackan eller på tallriken. Om man träffar någon som är vegetarian eller vegan så är frågan "Varför?" självklar. Men om man träffar någon som äter kött så är inte frågan "Varför?" lika självklar.

2010 slaktades 2 936 240 grisar i Sverige - bara i Sverige! Varje dag kastreras 4000 hangrisar utan bedövning. Något som självklart är mycket smärtsamt. Detta görs bara någon dag efter grisarnas födsel.
Nästa steg i grisarnas korta liv är att skiljas från sin mamma efter ca en månad, vilket är mycket tidigare än den naturliga avvänjingen som sker efter ca 17 veckor. Två månader efter detta börjar det sk. "slaktsvinstadiet" då grisarna sätts i en box i stora stallar med ca 10 grisar per box. Grisarna har inget att göra. Stor stress är vanligt vilket leder till bl.a. beteendestörningar och magsår. Det är vanligt att grisarna börjar bita på varandras svansar. I många länder klipper man av svansarna på nyfödda grisar för att förhindra detta. I Sverige är det förbjudet.
Vid sex månaders ålder förs grisarna till slakt. På slakterier är gasning med koldioxid den vanligaste bedövningsmetoden. Efter 10-20 sekunder av obehag är grisarna medvetslösa. Därefter dödar man dem genom att skära upp halsen på dem, hänga dem upp och ner och låta dem förblöda.

• 1/3 av alla svenska suggor har smärtsamma liggsår.
• 12 % av de slaktade grisarna har magsår.
• 50 % av de slaktade grisarna har någon slags påverkan på magsäcken.
• "KRAV-grisarna", vilket utgör knappt en procent av alla grisar, får vistas utomhus. De flesta andra grisar får aldrig komma ut.

 

Inga roliga sex månader. Min fråga är inte "Varför äter du inte kött?" utan "Varför äter du kött?"

Läs mer på Djurens Rätt's sida om grisar.